Två hjärninfarkter tog orden – med hjälp av talterapi bygger Riikka upp en ny vardag

Två hjärninfarkter tog orden – med hjälp av talterapi bygger Riikka upp en ny vardag

Den tidigare arbetsnarkomanen fyller numera hellre i en målarbok än kalendern. Tack vare talterapi, stöd från de närmaste och att hon lärt sig slappna av har Riikka hittat ett nytt sätt att leva sitt vardagsliv.

Riikka, som bor i Kauhajoki, var 44 år när hennes liv förändrades radikalt. Den första hjärninfarkten inträffade i Riikkas hem 2023 och den andra ett år senare – betydligt allvarligare än den första. Symtomen var tydliga: det blev plötsligt svårt att prata och svårt att uppfatta var kroppens gränser gick.
– Jag märkte att jag slog i benet i skåpdörren och undrade hur det kunde vara så svårt att ha koll på min egen kropp, minns Riikka om det första anfallet.

När hennes man ringde ambulansen blev det tydligt att Riikka, trots sjukvårdarens uppmaning, inte klarade av att le: ena mungipan bara hängde.

Läkarna hittade till slut ingen fysisk orsak till infarkterna, men en faktor stack ut: hård stress under många års tid. När den andra infarkten slog till ett år senare, och tog talförmågan och skrivkunnigheten, och hon kort därefter dessutom drabbades av en TIA-attack – en övergående störning i hjärnans blodcirkulation – mitt under en konsert, var hon tvungen att återigen stanna upp och fundera på hur hon skulle bygga upp sitt liv på nytt.

Talterapi byggde upp ordförrådet – avslappning blev en viktig rutin

Riikkas återhämtning började på rehabiliteringsavdelningen på centralsjukhuset, där hon tillbringade flera veckor – efter den andra infarkten pågick vårdperioden i hela två månader. Därefter sökte hon sig till talterapi hos ombrelo i Seinäjoki, efter att ha fått goda rekommendationer.
– Det var viktigt för mig att kunna delta i fysiska möten i stället för nätbaserad terapi, tillägger Riikka.

Tal­terapin hölls två gånger i veckan och gav Riikka konkreta övningar och verktyg för att träna upp uppmärksamhet, iakttagelseförmåga och minne. I början var hennes tal splittrat och fullt av fel, men under terapeutens handledning började orden så småningom komma tillbaka. Även om trötthet och nervositet fortfarande ibland försvårar talet, har framstegen varit tydliga:
– Jag gör alltid mina ”läxor” noggrant och deltar aktivt i terapin, och jag tror att det också har hjälpt i tillfrisknandet. Min sambo har hjälpt mig med uppgifterna, och att umgås och hitta på saker med familjen hjälper också talet, berättar Riikka.

Efter den andra sjukdomsperioden fattade Riikka och hennes familj det svåra beslutet att ge upp gården. Beslutet blev ändå ett steg mot ett lugnare liv.

Att lära sig återhämtning har varit något helt nytt för den tidigare arbetsnarkomanen. Den hektiska livsstilen har bytts mot att fylla i en målarbok. Riikka har också försökt lära sig att ta tupplurar, eftersom hon vet att sömnen är avgörande för tillfrisknandet. 
– Återhämtningstiden har för mig varit en tid för att stanna upp och lära mig nytt. Tidigare var jag väldigt arbetsinriktad och vilade sällan, inte ens på semestern. Nu har jag fått lära mig hur man slappnar av och lever på ett annat sätt – en färdighet som säkert skulle vara nyttig för oss alla, beskriver Riikka.

Talterapeuten uppmuntrar och hjälper henne vidare steg för steg

Små vardagsutmaningar, som att sköta telefonsamtal eller komma ihåg tider, har blivit lättare tack vare övningarna – till och med familjekalendern har varit till hjälp i vardagens organisering. Under sin återhämtningstid har Riikka lärt sig att öppet berätta för människor om sin afasi, den språkliga störning som fortfarande påverkar talet. Kunskapen har hjälpt andra att förstå henne och ge henne tid att forma orden.
– Jag har fortfarande svårt att minnas och uppfatta siffror. Jag var faktiskt på barnets rådgivningstid redan en timme för tidigt nu i veckan, minns hon skrattande.

Ibland har det varit svårt att själv se sina framsteg, men terapeutens återkoppling har bekräftat att riktningen hela tiden varit den rätta. Riikka har särskilt uppskattat hur mänsklig och uppmuntrande hennes terapeut har varit:
– Det är fantastiskt att hon är genuint närvarande och tydligt intresserad av hur jag mår. Jag har kunnat lita helt på hennes kompetens, berättar Riikka.

Riikka har också upplevt tydlig vägledning som en viktig del av rehabiliteringen:
– Jag gillar att terapeuten alltid berättar noga och tydligt vad vi ska göra härnäst och varför. Det hjälper mig att förstå vad övningarna syftar till, säger Riikka.

För några månader sedan klarade Riikka uppkörningen och fick tillbaka sitt körkort efter nio månaders paus. Nästa steg är att fundera över vilken arbetsrytm och vardag som passar den nya livssituationen. Snart väntar också neuropsykologiska tester som ska ligga till grund för bedömningen av behovet av fortsatt behandling. En sak är ändå säker: den nya, lugnare livsrytmen är här för att stanna.